Jenny Christine

Ledig fredag, fantastiskt! Jag sov länge, till halv tio, så himla skönt! Nu känner jag mig utvilad och glad. Men ingen ro, ingen vila, idag är det massor som ska göras! Jag ska träna, handla till både kvällen och Ramundberget, fika med Hanna, städa här hemma, komma igång med packningen. Vi åker ju på söndag morgon. Ikväll kommer mamma ch pappa hit. De är världens bästa och åker hit för att lämna lite saker till oss som vi behöver hemifrån, och passar på att se hur vi har det. imorgon bitti åker de hem igen, så det blir blixtvisit! Men är ju inte så långt mellan Västerås och Stockholm, tur det!

Kollar lite på Efter tio med Malou, det var en Västeråstjej med nyss, vet vem hon är sen tidigare. När hon var 17 dök hon och bröt nacken, och är helt förlamad från axlarna och neråt. Buuh, min tanke direkt är "jag skulle dö!". Innan det här hände tänkte den här tjejen precis samma sak, om andra. Men när det hände henne överlevde hon. Och som hon gjorde det! Hon gick klart gymnasiet, utbildade sig till beteendevetare och jobbar och lever i princip som vem som helst. Coolt. Bara utan förmåga att röra kroppen och med en respirator som sköter hennes andning. För det är så det känns när hon pratar; "bara". Vilken inspirationskälla!

Jag ska laga någon mat och ta med mig till ramundberget. Men jag vet inte vad! Gahh. Tål att funderas på. Nu må jag sätta fart!